Caspiananalys.se

 

Turkiets strategiska roll för EU:s energiförsörjning, av Jens Westlund

 

Turkiet trotsar sin närmaste bundsförvant USA och flyttar fram sina positioner i Centralasien i förhållande till Ryssland. Med hjälp av Iran vill Turkiet på allvar etablera sig som en långsiktig distributör av gas till ett allt med energikrävande Europa.

 

Samtidigt som det allt mer inflytelserika Shanghai Cooperation Oraganization - där Ryssland försöker skapa ett energisamarbete inom organisationen - hade sitt årliga möte i den kirgiziska huvudstaden Bisjkek den 16 augusti 2007, tecknade Turkiet och Iran en överenskommelse om att sträva efter att förse EU med gas från Iran genom Turkiet via den redan etablerade East Anatolian Natural Gas Pipeline mellan Tabriz och Ezerum. Turkiet vill även att Turkmenistan får upp ögonen för projektet och ser det som en möjlighet att sälja gas till Europa utan rysk inblandning. Att etablera gasdistribution till Europa från Turkmenistan via Iran, istället för att gå under Kaspiska havet med den starkt USA uppbackade och sedan längre prospekterade Trans Caspian Gas Pipeline, skulle sannolikt både bli billigare och gå snabbare att etablera på grund av de motsättningar som råder om havets uppdelning och intressen som råder i regionen.

 

Turkiets och Irans närmande är inte en nyhet i sig, tvärtom. EU har sedan flera år räknat med att iransk gas skall flöda genom den ännu inte påbörjade och EU-finansierade Nabucco-ledningen, som skall ta gas från Turkiet upp genom Europa. Varför Turkiet nu vänder sig till Iran är för att försäkra EU om att Nabucco-ledningen kommer att ha tillgång till all den gas som krävs för att ro hela gasledningsprojektet i hamn. Turkiet, som strävar efter att bli en av EU:s huvuddistributörer av gas, har bråttom. Ryssland har under våren presenterat ett flertal nya gasledningar till EU, vars ändamål är att tillintetgöra Nabucco-ledningen och därmed göra EU än mer beroende av Rysk gas.

 

Turkiets närmande till Iran svider starkt i de amerikanska ögonen och försvårar USA:s isolationspolitik mot den av USA fruktade iranska regimen. Att låta Natolandet Turkiet och USA:s vaktpost mot Iran (Syrien och Irak) etablera så långsiktiga ekonomiska bilaterala avtal som i det känsliga politikområdet energi, är en fråga som kan få spänningar i hela USA:s Centralasienstrategi. Inte nog med det, Turkiet vill även få Turkmenistan med på tåget och därmed göra EU och regionen än mer beroende av Iran, vilket går tvärtemot USA:s avsikter.

 

Turkiet har under de senaste åren stärkt sina positioner med sina ”bröder” i energirika Kazakstan, Uzbekistan och Turkmenistan, men även med grannländerna Azerbajdzjan och Iran. Dessa energirika stater är tänkt att ge Turkiet en mer framträdande politiskt position, framför allt ekonomisk, i form av att handeln mellan Mellanöstern, Centralasien och Europa går via Turkiet.

 

Det är mycket troligt att Turkiet kan spela en mer framträdande roll i konflikten mellan främst USA och Iran. Det beror på hur pass strategiska USA kommer att bli i regionen. Krigen i Irak och Afghanistan kräver allt mer resurser och får allt sämre legitimitet i världsopinionen. Att satsa på att både motarbeta Ryssland, Iran och det allt mer aggressiva och ekonomiskt starka Kina i inflytande över energin i Centralasien, kan bli för tungrott. USA gör nog bäst i att i första ledet ha huvudfokus mot Ryssland, som för närvarande har störst inflytande över handeln och energin i Centralasien, och försöka släppa på vissa principer avseende Iran, för att se om den iranska regimen öppnar upp för FN:s inspektioner och i gengäld kan USA ta bort embargot USA mot vissa investeringar i Iran. Om USA kan få ökad popularitet hos den enormt stora ungdomskullen, som till stora delar är sekulär, västinfluerad och som inom ett par år kommer att ha ett stort inflytande på den inhemska politiska utvecklingen i Iran, kan USA minska spänning i den krutdurk till region som ryker med krigshärjade Irak, Afghanistan och politiskt instabila Pakistan som grannstater. (Se vidare "Turkiet utmanar stormaktsintressen")

 

 

Jens Westlund

Statsvetare

 

Publicerad: 2007-08-22