Caspiananalys.se

 

Turkiet utmanar stormaktsintressen, av Jens Westlund

 

Turkiets nya energilänk mellan Centralasien och EU utmanar USA och Rysslands stormaktsintressen. Energilänken ökar även Irans inflytande och den ekonomiska tillväxten och handeln i regionen. Irans naturgasexport är vital för Pakistans och Indiens energiförsörjning.

 

Turkiets strävan att etablera sig som en ”energilänk” mellan Centralasien enorma resurser av olja och gas och de stora energikonsumenterna EU och USA har i ett slag ändrat förhållandena och satt griller i den säkerhetspolitik som styr USA:s, Rysslands och Kinas intressen i regionen, särskilt USA:s. Turkiet har i och med att de vill etablera nya gasledningar från Iran och Turkmenistan till Turkiet, avsett för den Europeiska markanden främjat sig från USA:s intresse att isolera Iran från omvärlden. Dessutom riskerar Turkiets avsikter allvarligt förvärra USA stödda gasledningsprojekt från Kaspiska havet.

 

För Iran är Turkiets strategiska intresse att bli en energilänk mellan Centralasiens (och Azerbajdzjans) olje- och gasresurser och de stora energikonsumenterna EU/USA en välkomnande möjlighet till ökat inflytande i regionen som kan ge värkningar inom flera politikområden. Framför allt gynnar det nya gasledningsprojektet president Mahmoud Ahmadinejads trängda position. Trots att Iran hamnat än mer i kylan efter att FN nyligen beslutade sig för att förnya och utöka sanktionerna mot landet och att Iran – om de inte avbryter sitt kärnvapenprogram – allvarligt hotas att militärt angripas av USA, kan den turkiska handen vara en diplomatisk möjlighet för Mahmoud Ahmadinejad att förbättra sina relationer med EU och därigenom kyla ner den politiska retoriken.

 

 

(för mer information om kartan se artikeln ”Det stora spelet om Centralasiens energitillgångar)

 

Vad som oroar USA är om Iran och Turkmenistan med indirekt stöd av EU etablerar ett energisamarbete som går ut på att förse EU med gas. Detta hotar inte bara USA:s långtgående planer på att få tillräckligt med gas till Trans Caspian Gas Pipeline, som skall ta gas under Kaspiska havet mellan Turkmenistan och Azerbajdzjan, och den för USA strategiska viktiga planerade gasledning TAPI, som skall ta gas från Turkmenistan genom Afghanistan, Pakistan till Indien, utan försvårar också för USA att militärt angripa Iran. Ett militärt angrepp mot Iran försämrar handeln i regionen som särskilt drabbar grannarna Turkmenistan, Pakistan och Turkiet, vilket kommer att försvåra för USA att vidare expandera i alliansbyggandet i spelet om framtida olje- och gasledningar från Centralasien. Ett angrepp kommer även att skapa stor politisk oro och än mer öka rekryteringen till den islamiska fundamentalismen, vilket skulle vara direkt kontraproduktivt.

 

I juli i år stärktes Irans politiska inflytande i regionen då Iran kom närmare med att förverkliga ”fredsledningen” mellan Iran-Pakistan och Indien, IPI, då länderna kom överens om hur priset skall sättas på den gas som forslas genom ledningen, vilket är ett genombrått i förhandlingarna. Eftersom Pakistan och Indien är i stort behov av gas, och att USA inte kommer att kunna konstruera TAPI-ledningen p.g.a. konflikten i Afghanistan, är det troligt att Pakistan och Indien kommer att vända sig till Iran för att säkra sina behov av energi till den växande befolkningen och ekonomi.

 

Detta talar för att Irans politiska roll för handeln mellan Mellanöstern - Centralasien - EU inte alls kan räknas bort, utan har stor potential, vilket öppnar för ett mer återhållsamt och en mer foglig regim gentemot FN, USA och EU, för att bemöta den stora arbetslöshet och fallande ekonomi som hotar regimens legitimitet.

 

Jens Westlund

Statsvetare

 

Publicerad: 2007-09-06