Caspian Analys

 

 

 

 

          Klicka här för högre upplösning

Startsida Register                                                  

Export från Kaspika havet till EU, fyra faser

Befintliga och planerade olje- och gasledningar

 

Fas 1. Någon direktförbindelse från Turkmenistan, Uzbekistan och Kazakstan över Kaspiska havet är endast etablerad genom minde oljetankfartyg, som går från turkmenska och kazakiska hamnar till i Baku och Makhachkala, strax norr om Baku. För att få ekonomi och säkra långsiktig tillgång på olja och gas är det nödvändigt att antingen en olje- och gasledningar läggs på botten av Kaspiska havet eller att Kazakstan förverkligar den hamn och beställer de stora tankfartyg som den kazakiske presidenten avsåg att göra i vintras med hänsyn till Rysslands ovilja att öka kapaciteten i CPC-ledningen. Efter att Ryssland tog den kazakiske presidenten Nursan Nazarbajev på allvar med att etablera en oljetankfartygflotta, som därmed skulle utgöra ett hot Rysslands behov av kazakisk olja för exportintäkter, har Vladimir Putin meddelat att CPC-ledningen kommer att utökas efter behov i avsikt att stärka banden mellan Kazakstan och Ryssland. Kazakstan och Azerbajdzjan har i augusti undertecknat ett Memorandum of Understanding (MoU) om att fullfölja planerna på att bygga ut hamnkapaciteten och satsa på att frakta olja över Kaspiska havet.

 

Fas 2 med att få olje- och gas från Kaspiska havet genom Södra Kaukasien är så gott som etablerad. Två oljeledningar finns på plats, BTC- ledningen mellan Baku och den turkiska oljehamnen Ceyhan och Early Oil Western Route mellan Baku och den georgiska oljehamnstaden Batumi. Dessa två kan utökas väsentligt i kapacitet och långgående förslag finns på att öka raffinaderikapaciteten i Batumi och bygga ut hamnen för ytterligare utskeppningskapacitet. Likväl finns en gasledning (BTE) etablerad mellan Baku och den turkiska staden Ezerum. Ezerum är tänkt att bli depålager för gas från Centralasien och Iran för vidare transport till Europa. BTE-ledningen har än så länge låg kapacitet men kommer inom kort öka till 6,6 bcm/år

 

 

Fas 3 och 4 har EU stora problem att lösa. EU:s försök att etablera Nabucco-gasledningen från Turkiet upp till centrala Europa har visat sig vara mycket besvärligt på grund av EU:s förlamning att inte kunna sätta gång byggnationen av ledningen. Störst ansvar har signatärstaterna Österrike, Ungern, Rumänien, Bulgarien och Turkiet. Så länge dessa fem stater och EU:s förlamning verkar, kan Ryssland med sin beslutsamhet och sitt kapital fritt göra upphandlingar på den europeiska energimarknaden och konstruera nya gasledningar och därmed låsa in EU i ett allt större beroende än vad EU önskar.