Caspiananalys.se

 

Allians inom EU ökar takten för att skapa olje- och gasledningar från Kaspiska havet till Europa oberoende Ryssland, av Jens Westlund

Allians inom EU vill öka takten i unionens nyligen antagna Centralasienstrategi för att skapa olje- och gasledningar oberoende Ryssland från Kaspiska havet till EU. Alliansens möte den 10-11 oktober 2007 i Vilnius, var den tredje i ordningen, och är på god väg att etablera en nagel i det ryska ögat och lägga om kursen för ett nytt gasledningsprojekt under Svarta havet.

Alliansen, som består av de tre baltiska staterna, Polen, Ukraina, Rumänien och de kaukasiska staterna Georgien och Azerbajdzjan vill bryta navelsträngen till Ryssland för att kunna föra en utrikespolitik utan hot för ryska sanktioner. Dessa f.d. ”öststater” har sedan självständigheten 1991 och närmandet till EU och NATO vid flertalet tillfällen hamnat i onåd hos Moskva för att de hellre vill ha demokrati och inte längre formas av kamratsubventionerade handelsavtal med Ryssland. De senaste exemplen är de sanktionerna mot Georgien och energikrisen i Ukraina 2005/2006 m.fl.

 

Eftersom flera medlemsstater inom EU är näst intill helt beroende av olje- och gasleveranser från ryska statskontrollerade energibolag är detta forum eller ”energisäkerhetssällskap” angelägna om att EU skyndsamt utvecklar en fördjupad säkerhetspolitisk energipolicy, där målet är att varje medlemsstat – innan något beslut fattas avseende energi - skall informera övriga medlemsstater om detta och vad det kan innebära för EU:s intressen. Särskilt de baltiska staterna, Polen och Ukraina är besvärade över att hålla på att trilskas med Moskva om bilaterala obetydligheter på grund av deras självständighetssträvanden och Rysslands revanschlusta efter Jeltsinåren.

 

Balternas, Polens och Ukrainas prioriterade mål med alliansen är att förlänga oljeledningen Odessa – Brody till Plock och Gdansk i Polen, för att bli mindre beroende den ryskägda oljeledningen Druzbha som förser nästan hela Centraleuropa med olja. Problemet är att Odessa – Brody ledningen f.n. används av Ryssland i motsatt riktning för att Ukraina inte lyckats fylla den med olja från Kazakstan, vilka i sin tur hindras av Ryssland som inte vill släppa genom olja avsedd för oljeledningen. Ryssland vill undvika konkurrens och eftersom de styr huvuddelen av den kazakiska exporten så kan de göra det genom att skylla på olika krav eller dyl. som inte uppfyllts.  Rumänien, med sin stora oljehamn Constanta vid Svartahavskusten, satsar på att bli ett transitland för den ökade produktionen och exporten av azerisk- och kazakisk olja till Europa som väntas inom ett på år och som Rumänien vill transportera genom den planerade och USA/EU stödda oljeledningen Constanta – Trieste Oil Pipeline. För att förverkliga Constanta – Trieste Oil Pipeline stödjer Rumänien Georgiens vilja att bygga ut oljehamnarna Batumi och Supsa för detta ändamål. Huvudleverantör av olja och gas är för närvarande Azerbajdzjan och pusselbiten för vidare transport till EU är det västinriktade Georgien, som för närvarande är under stark handelsembargo av Moskva, vilka också har fingrar i det uppror som f.n. utspelar sig mot president Micheil Saakasjvili.

 

Georgiens kurs mot Europa och ett NATO medlemskap har mycket att vinna på EU:s hunger av olja och gas. Som transitland för den europeiska oljan och gasen innebär det ökade intäkter till statsbudgeten och politiskt innebär det ökad integration i EU:s och USA:s intressesfär. Sedan den s.k. Rosenrevolution år 2004 prioriterar EU Georgiens närmanden till EU och uppbygganden av demokratiska  institutioner. EU stödjer Georgien genom att köpa deras varor som ligger under det ryska embargot. Geografiskt är Georgien den närmaste utposten för EU:s import av olja och gas från Kaspiska havet. Förutsättningarna att Georgien kan bli minst lika viktig länk, som Turkiet har blivit för transport av energi till EU, är gynnsamma. Georgien har redan etablerade oljeledningar från Baku till hamnarna Batumi och Supsa och raffinaderi- och lagringskapaciteten utökas successivt.  De Kazakiska och azeriska statsägda oljebolagen prospekterar på att bygga en till oljeledning från Baku till Batumi/Supsa för att tillgodose EU:s ökade efterfrågan av olja.  Georgien har även väkt en nygammal idé om att lägga en gasledning från Georgien till Krim i Ukraina, under Kaspiska havet, s.k. White stream/GUEU-gasledning som i sin första fas skall ta 8 bcm och i sin andra fas hela 32 bcm, likvärdig med Nabuccos kapacitet. Denna White Stream/GUEU-gasledning, som undviker Ryskt territorium, kan segla upp på den politiska agendan utifall Nabuccoprojektet går i stå på grund av initiativtagarnas intressen i de ryskfinansierade projekten Blue Stream och South Stream, som sätter in kilar i EU-stödda Nabucco.

 

Azerbajdzjan är i sin tur beroende av Kazakstan för att kunna få tillräckligt med olja till den befintliga BTC-ledningen och de olje- och gasledningsprojekt som planeras i Europa. I detta har Kazakstan och Azerbajdzjan nått en överenskommelse att i väntan på att en oljeledning under Kaspiska havet blir möjligt att bygga, ska Kazakstan förse Baku med olja genom oljetankers över Kaspiska havet. Detta har lett till att Ryssland öppnat upp för ökad export av kazakisk olja genom Ryssland, problemet är att Kazakstan måste ha Moskvas godkännande till vilken adress olja är avsedd för, och detta strupgrepp vill Astana komma bort från.

 

 

Alliansen, eller rättare sagt enklaverna, har riktade särintressen som de var för sig lyfter fram, men, som helhet är alliansen en viktig aktör inom EU för att driva fram en diversifiering av EU:s import av olja- och gas från Kaspiska havet.  Att enbart förlita sig på att Nabucco får klartecken kan ta lång tid, EU bör därför tillsammans med samarbetsländerna i regionen även se på den möjlighet Georgien kan erbjuda som ett alternativ eller komplement. Det skulle stärka Georgiens vägval att närma sig EU samt ett ekonomiskt och politiskt starkare Georgien ger ökade möjligheter att lösa de ”frusna konflikterna” som landet lider av. Alliansen har remitterat frågan om ”en mer energiskt säkerhetspolitik avseende energi” och bl.a. bett EU:s energikommissionär att under våren 2008 utveckla en mer allsidig handlingsplan för att få olja och gas från Kaspiska havet oberoende Ryssland. För tillfället har dörren öppnats till regimen i Asjgabat, Turkmenistan, vilket EU bör utnyttja fullt ut.  

 

Jens Westlund

Statsvetare

 

Publicerat: 2007-11-16